Området där dagens södra stationsområde ligger var tidigare ett industri- och fabriksområde och ännu längre tillbaka låg här en sjö, Fatburssjön. På sjöns östra sida ligger Götgatan, som tidigare gick i en böj och följde sjöns buktning. På 1500- och 1600-talen blev sjön allt grundare beroende på flera saker – befolkningen på Södermalm ökade, de många söderborna började använda sjön för att tippa avfall, man dikade stora områden för att ge plats åt nya gator och man ströp det naturliga utflödet mot Årstaviken och ersatte det med ett konstgjort utflöde, det så kallade Stora Stadsdiket.

På 1640-talet torrlade man den östra delen av sjön för att ge plats för Götgatan. Sänkningen av vattennivån innebar dock att sjön började växa igen och bli alltmera osund och namnet ”Fateburs-Träsket” förekom på vissa kartor. På 1830-talet var sjön ”ett osund träsk, som ofta kallades Döda hafvet” och sjukdomar som Malaria spreds via det som var kvar av sjön.
Dödligheten i trakten var hög och stadens läkare yrkade på att sjön skulle fyllas igen, vilket också gjordes i slutet av 1850-talet, i samband med järvägsbyggandet och anläggandet av Södra Station, som var Stockholms första järnvägsstation.

Södra Stations godsbanegård avvecklades på 1980-talet och det bestämdes att området skulle utnyttjas för bostadsbebyggelse. Stadsbyggnadskontorents och arkitekternas idéer kring Södra Station går att läsa i denna artikel ur tidskriften Arkitektur från 1987:   artikel_Arkitektur_1987 

Södermalm 1750

Källor:

Stockholms Stadsmuseum, Stockholmskällan – Skrift av Göran Axel-Nilsson, Hans Hansson ”Fatburssjön”

Historisk karta, Georg Biurman 1750-51. Stockholms Stadsarkiv